Excentersnäckpumpen – konstruktion och funktion
Snäckpump är den kortare benämningen på excentersnäckpumpen. Den är också känd som Moineaupump efter uppfinnaren eller PCP-pump från engelskan (progressive eller progressing cavity pump). Den tillhör de roterande förträngningspumparna. Matningsmediet transporteras från överbehållaren genom slangen till sprutlansen.
Excentersnäckpumpen har två huvudkomponenter, dels rotorn, en roterande skruv, dels statorn, en cylinder i vilken rotorn sitter.
Statorn har en likartad inre geometri som rotorn, båda är snäckformade. När rotorn roterar i statorn uppstår definierade tomrum (matningskammare) med cirkulerande tätning, och på så vis uppkommer ett undertryck. Det i sin tur svarar för att excentersnäckpumpen är självsugande. Genom rotorns konstanta rörelse (i motsats till kolvpumpens omväxlande riktning och därmed uppkommande dödpunkter) är materialmatningen lågpulserande. Vid sprutlansen sönderdelas sedan matningsmediet med hjälp av tryckluft och kan påföras i ett jämnt skikt.
I den här pumpen finns det inga ventiler för begränsning av matningsutrymmena, vilket medför lägre slitage. Rotorn rör sig excentriskt, d.v.s. rotorns rotationsaxel sammanfaller inte med hela pumpens symmetriaxel. Det är det som har givit upphov till namnet excentersnäckpump. Excentersnäckpumpen ska inte förväxlas med Arkimedes skruv, som också kallas för snäckpump, och som idag främst används för transport av fasta ämnen som bulkmaterial. Arkimedes skruv är en jättestor spiral som helt enkelt skjuter matningsmaterialet (ofta fasta ämnen) uppåt i ett tråg. Den har ingen stator där det skapas ett undertryck, vilket innebär att den här sortens materialmatning inte räknas som en pump utan är ett lyftverk med balanserat tryck. Ursprungligen användes den som ett vattenlyftsystem under antiken för att transportera vatten.